En bättre torsdag, so far!

Ja mycket bättre idag, efter att sambon åkte till jobbet kl 7 somnade jag och pojkarna om till kl 8:30.
Hann gå upp fem minuter tidigare än dem och förberedde snabbt med vatten, kaffe, godis, amningskudde och sånt som behövs för en långamning :)
Fick en snilleblixt i morse kl 6 när sambon tog ena tvillingen och åt min frukost då, perfekt! Slapp jag vara döhungrig när det var dags att sätta igång dagen med dessa två :)
Tuttade och gav ersättning, så var klara till ca kl 10, lekte med babygymet till kl 10:40 och därefter blev det selen. Sjukt ont i ryggen, men värt det i och med att jag kan röra mig mer fritt.
Hann äta lunch, plocka lite i köket, kört en tvätt, vikt in tvätt, ringt BVC, fixat med deras Första Året böcker, fixat med ett foto, druckit mer kaffe och ja bara gått runt och fixat lite.
Satte mig återigen kl 13 efter att ha bytt blöjor, gett droppar och tvättat av dem. Nu sover de båda med tuttarna i munnen här på amningskudden :D. Facebookar och mailar, ska se lite på film tror jag innan det är dags för ersättning och förhoppningsvis kan jag ta oss ut på en promenad!
30 min ute behöver jag varje dag för att orka vara en bra mamma och en bra människa ;)
Tror att de bra kvällarna dagen innan, ger en bra dagen efter!
Igår mös jag och sambon med god mat (luffarstek med egenodlade brytbönor och egenodlade rödbetor till), såg på Idol och åt godis. En bra kväll bara och vi somnade båda innan kl 22. Det ger en något bättre natt och uppenbarligen en mycket bättre dagen efter :)
Hinner jag nu duscha ikväll och ta mig till banken är dagen gjord ;)

Imorgon blir det Sthlm och vi stannar hela helgen, ska bli så jävla kul! Första långa resan för tvillingarna, första resan till Sthlm för mig sen typ maj tror jag :O och jag längtar till min "hemstad". Ibland önskar jag att vi hade kunnat bott i Sthlm istället, fast trivs så himla bra med mitt liv här att det ändå inte hade varit det jag velat nu. Förstår ni hur jag menar?
Ja ja, movietajm! Puss på er alla :)

Det här med att räcka till

Hur gör man? Jag vill vara trevlig mot sambo och bonusson, men är för trött för att ens ta hand m mig själv. Jag matar, torkar bajs, busar, gosar, tuttar, sover och tar hand om tvillingarna. När de ändå skriker vet jag inte vad jag ska mer göra. Försöker få en halvtimme om dagen som är min egen och tar en promenad, men har bara gått ner 400 g sen förra veckan.
Trött på att vara tjock, men vet att jag måste äta om mjölken ska funka. Som för övrigt inte funkar ändå!
Borde passa på att äta godis och glass, men varje gång jag tänker tanken så stoppas mitt inre skrik av "ONYTTIGT" mig. Passar på, på fredagar och lördagar istället och det är väl bra! Vill absolut njuta, men ändå ha rutiner.
Längtar efter ett bad och ett glas champagne och att ha sex med min sambo igen, men hasar ändå in i sovrummet varje kväll med spyer på linnet, urtvättade pyjamasbyxor, håret i en knut och i bästa fall har jag hunnit en dusch. Det hinns ungefär var tredje dag...
Säger att jag inte bryr mig, men solen ute på altanen retar mig och här sitter jag med tuttarna i vädret och mina änglar som suger i sig det de kan.
Upptäckte att min mjölk inte räcker för dem, blev ledsen - trodde jag inte. Nu vet jag inte om jag ska ge upp amningen helt, så jag kan börja träna igen. Hatar mig själv...
Kommer sakna amningen om jag ger upp den, men jag väger 81,4 kg och ska ner till 67 kg och jag har bråttom helt plötsligt. Brydde mig inte först, hatar att jag är så utseendefixerad när det gäller mig själv...
Vet ni vad jag borde göra ikväll? Köpa en stor chokladkaka, köpa chokladglass, sätta barnen i varsin sele, gå ner i tv-rummet, se på Idol, skratta och bara vara!
Varför låter jag inte mitt liv vara så enkelt?

För övrigt älskar jag mina barn, jag hoppas de aldrig blir lika hetsiga som jag och jag ska göra allt för att dölja denna sida för dem som jag har ;)

Jobbiga dagar

Idag är en jobbig dag och egentligen är den inte det, bara jag som försöker styra tiden och rytmen. Jag är inte van ännu vid att anpassa mig efter deras schema, även fast jag försöker låtsas det. Speciellt med sambon, för att lugna honom :). Men när jag är hemma ensam, då låter jag min egna frustration välla ur mig, fast inte på dem! Absolut inte! Men jag är trött, ont i bröstvårtorna, trött på att stänga av deras skrik jämt, trött på att slänga i mig mat, kaffe, dricka, bajsa och kissa på kommando allt medan de skriker utanför. När de väl somnar så är ju jag dum och tar mig för en massa aktiviteter, som tvätt och disk. Idag skiner solen, jag vill ju bara ligga på altanen och dricka en kopp kaffe. Slängde i mig godis nyss, äter aldrig godis på det sättet. Trött, trött, trött...
Hoppas de somnar snart och låter mig sola lite, de har varit vakna sen kl 9:30 nu, så hoppas de blir trött snart :). Jag måste få vila mellan gångerna, hur gör jag annars? Hur orkar jag?

Hur smart är man!

Pojkarna har sovit snällt sen kl 20, dvs jag kunde sovit sen kl 20, men vad gör jag! Städar, ser på tv, pumpar mjölk, hänger på fejjan och så vidare. Nu är kl 22:17 och de kommer vakna när som helst och vilja äta... Dessutom kommer jag vara sjukligt trött resten av natten säkert. Dumt!
Ja ja, bloggar lite på det med så blir det komplett ;)
Kommit på idag att min mjölk inte räcker, har trott det, men nu när jag pumpade så gav båda brösten knappt 100 ml och våra pojkar äter 100 ml per mål. Jag kom på det dock under dagen då jag efter ca 6 timmars konstant ammande fortfarande hade skrikiga och trött barn. Gav dem varsin flaska ersättning och de sov i tre timmar... Says it all huh.
Blev ledsen över det, trodde inte det, att jag skulle bli så ledsen, men det blev jag..
Nu hör jag ena vakna, måste gå
God natt!

De är här nu :)

Tyvärr blev det en lång paus från mig, tappade intresset och lusten helt enkelt. Hade nu tänkt försöka bli bättre, sitter mest och ammar sen den 14/7, så tid har jag ju ;)
Och ja, våra älskade tvillingpojkar Lukas och Simon kom alltså den 14/7, två dagar innan min födelsedag. :) Mitt liv blir aldrig detsamma och jag njuter av varje dag jag får vara deras mamma.
I vecka 29+6 åkte vi in första gången, upp å ner mellan BB och förlossningen och 8 dygn senare fick vi åka hem utan bebisar. Då trodde vi ju klart att de nog skulle komma ut när som helst, men nä nä. Sju veckor senare i vecka 36+5 kom våra två små mirakel efter en mycket snabb utveckling. Kl 5 började förvärkarna, kl 15 åkte vi in, kl 17:30 avtog allt och jag trodde vi skulle få åka hem, kl 18 gick första vattnet och sen var det ångest och panik!! Kl 20 ca (tror jag) var jag öppen 9 cm, med endast en flik kvar så teamet kom in och kl 0:13 kom min underbara och älskade Lukas. Brorsan tog lite mer tid på sig då värkarbetet avtog helt och Simon verkade mest tycka det var skönt att det blev space i magen. För han la sig tillrätta med tummen i munnen och tog det lugnt :). En hel timme tog det, fyra personer som höll fast hnm så han inte skulle vända sig, sen ca 01:20 skrek jag rakt ut "hjälp mig!" när andra vattnet gick och kl 01:27 kom min underbara och älskade Simon.
Nu har jag fått lära känna dem under en månad och fem dgr och jag ser fram emot varenda dag som jag får vakna upp och vara deras mamma. Klart det är jobbigt med, sömnbrist, barnskrik och villrådighet, men jag ångrar inte mitt beslut för en sekund! Dessa två små liv är utan tvekan, de bästa jag skapat!
Nu ska jag återgå till att amma :) Men ska försöka uppdatera här lite oftare med foton, bloppisar och bara lite inlägg.
Välkomna tillbaka ;) :D