Wow! Två inlägg på två dgr :D

Sambon åkte till Happis igår för att hålla kurs i storköksmatlagning och jag blev ensam hemma med twinsen för första gången. Ringde in pärona, bävandes... Men det har gått bra! Tog till och med natten själv :O Det gick superbra och det trodde jag absolut inte!
Idag har jag fått ta en promenad, hämta mina nya åkpåsar till Baby Joggern, handla mat, tvätta och dricka kaffe i lugn och ro. Säger som en vän till mig, ordet avlastning har fått en ny innebörd sen man skaffade barn.
Nu ligger de förnöjt å tuttar på kudden efter att ha sovit på pärona i lite mer än två timmar, så antar att jag kommer få ta hand om buset ;)
Stackarna är så förkylda att de låter som två snarkande medelålders män, pilla snorkråkor är på menyn efter detta :S Usch!
En natt kvar, sen är sambon hemma igen, gissa vem som ska kräva ett par timmars sömn? Han har ju faktiskt fått sova i fred och ensam på hotell i två nätter! :O
Puss på er alla :)

Idag vill jag inte vara tjock! En sådan dag!

Åh!! Väger mig varje onsdag och nu har det sett ut så här de senaste fyra onsdagarna: 80,2, 81,0, 80,0 och idag 80,8. JAG VILL INTE! Jag vägde 67 kg när jag blev gravid, det är alltså 14 kg mer än min normalvikt!!!! Jag vägde 100,4 när vi åkte in, så såklart har jag blivit av med en del, men vill ha bort meeeeer! Hade hoppats på att kunna gå ner till 75 kg iallafall med amningen, men just nu verkar det långt borta. Klart jag vill amma mina barn etc, men att vara stor tar på mig psykiskt. då har jag bara varit stor i två månader... Jag är knäpp.
Ammar Simon nu, så får sluta skriva, jobbigt med en hand :)

Långt mellan inläggen, jag vet!

Men, fasiken, med två bebbar är det aldrig lugnt. Så jag försöker hinna så gott jag kan :) Just nu ligger Lukas och sover förmiddag, medan Simon (som fö är sjuk...) leker JÄRNET i babygymet. Han tycker det är såååå roligt och skrattar om vartannat :)
Var inne på akuten med hnm i fredags, 38 i feber och inte gick den ner :( Stora, gröna kockor med snor rensas ur hans näsa hela tiden. Skriker och gråter floder när vi gör det :( Inte kul heller när 11-77 säger att "barn under tre månader ska inte ha feber" och våra är knappa tio veckor :O
Oroligare mamma på akuten i fredags får man leta efter.
Hur som, livet trillar på och jag tar mig fram sakta men säkert dag för dag. Oftast är det inte jobbigt, de har mer och mer börjat ta kontakt. Skrattar, leker i gymet och "pratar" med oss.
Det är mer när de är supergnälliga och inget duger, inte ens våra famnar. Då kan det kännas jobbigt, men annars är de helt fantastiska! Mina små pojkar <3
Om det är någon med tvillingar som läser denna blogg, så kommentera gärna och dela med er av eran vardag :)
Nu måste jag sluta, lugnet kan vara över när som helst ;)
Puss å kram

Det gör ont i mina bröst!!!

Helt plötsligt, efter två månaders ammande. DÅ börjar det göra ont i tuttarna, SOM FAN! Jag dör!! Men twinen skiter ju i det, de vill ha mammas tuttar att snutta på. Gaaah! Å inte kan jag ge dem mjölk så de blir nöjda, men tutta ska de, de små busarna <3
Syster varit här i ett par dgr och hjälpt mig, så skönt! Jag märker hur mycket jag tar på mig, när jag får hjälp så här. Fixar med sambon, nioåringen, mina barn, hemmet och på det ska jag ta hand om mig själv. När då undrar jag?
Så jag och syster bokade dgr här i höst då jag ska åka till dem. Få hjälp, avlastning och tid för mig själv. Funderar starkt på att boka helkroppsmassage någonstans på någon salong i deras hemstad ;)
Ja ja, ska titta på Criminal Minds tänkte jag. Förut kunde vi sitta här hur länge som helst, nu vill de ju bara ha mer och mer och sen leka. Fan vad det händer saker på två månader, jag hinner inte med! :(
Puss på er

Så skönt med helg!

Yey!! Simon sov första natten igår natt :D Somnade någon gång mellan kl 21-22 och sen väckte vi dem vid kl 0 ca för att gå in och sova.
Simon fick då ersättning av sin pappa och Lukas fick tutten, tyvärr lite så där i efterhand. Ja ja.
Simon sover sen hela natten till kl 7 i morse :D Lukas däremot som fick tutten, gjorde det inte, hade väl för lite mat i dem :( För i morse när han fick ersättning gick det bra å somna på pappa, på en gång.... Ja ja, jag gläds åt det som var/är bra och Lukas är fantastiskt söt iallafall :) Även om han höll mig vaken och gav mig ett riktigt dåligt humör i morse :S
Som sambon så perfekt räddade med att ta pojkarna, låta mig sova, gick å handlade frukost och blommor till mig. Så morgonen/förmiddagen blev superbra! Plus att pojkarna varit lugna och fått mysa ordentligt, Lukas med pappa och Simon med mamma. Precis det vi behövde allihopa tror jag :)
Nu bakar sambon bröd, gör musli och dammsuger, medan jag ammar och bloggar. Precis som det ska vara ;)
Tack gode Gud för att jag har min sambo, klart jag klarar mig, men att ha någon som gör så mycket för en. Som jag kan bråka med, som bråkar med mig, som jag älskar och som älskar mig. Som klarar av detta ihop med mig, det är en helt fantastisk känsla som sprider sig i kroppen.
ÄLSKA lediga helger med inget att göra! Lovely!

En ny vecka börjar med en rätt okej måndag, än så länge :)

Försöker få pojkarna att sova i egen säng och nu två nätter senare kan jag konstatera att, det går rätt bra! De knorrar och låter massor, men skönt att kunna rulla runt i sängen som man vill. Inte behöva tänka på att man kanske rullar över dem.
Däremot så är deras matrutiner pajjade på nätterna, så de äter på olika tider vilket gör att de vaknar efter varann istället för ihop :S Döden för ens förhållande kan jag ju lätt konstatera, man bör vara riktigt stark i sin kärlek till varann för att orka och klara detta. Vilket gör att jag också kan konstatera att jag valde rätt man till slut att dela mitt liv med :) <3
Svårt att få lite egentid och nu vaknade det, får uppdatera mer sen :)

Fy fan vilken dag :(

Lukas har kommit in i nån fas där han från kl 17 VÄGRAR sova, inget fungerar och vid kl 23 somnar han helt utmattad, men nöjd över att ha hållit sig vaken.
Idag har BÅDA tvillingarna varit vakna sen kl 7 i stort sett, de har skrikit, tuttat, tittat och härjat och till slut brast det för mig kl 13. Jag orkade inte mer!
Ner med dem i vagnen, 30 mins promenad och ett samtal med BVC bara för att få lite stöd.
Mina barn somnar alltid i vagnen och tänkte väl att efter sex timmar bör de vara trötta, men icke!
30 min sov de, så fort jag var tillbaka igen utanför ytterdörren, vaknade båda två och slog upp sina blå. HJÄLP MIG!
Som tur var, var sambon hemma så han och bonussonen tar nu en vända med dem med. Jag har hunnit äta, vila öronen och vara själv. Vad händer då tror ni?
Ja då sitter jag och gråter för att jag får bilder i huvet av mina fantastiska barn när de skrattar och ler mot mig och är helt underbara. Vilket såklart gör att jag blir ledsen för att jag är en sån dålig mamma och är hetsig och frustrerad. :(
Jag är så rädd att bli som min mamma och vara för kall mot dem, för hård. De är faktiskt bara 8 veckor på söndag. Jag är så rädd att bli som min mamma, som visserligen var den bästa mamman ändå för oss, hon älskar ju oss! Men hon var lite för hård. Jag är så rädd!
Jag älskar mina pojkar så otroligt mycket och det gör så ont i mig att jag blir så här :(
De är fantastiska! Jag bara orkade inte mer idag, klarade inte mer skrik och knorr.
Hur gör alla andra?

Hur får alla andra dagarna att gå ihop?

Jag tror att jag lyckas, jag vet inte. Känner mig oftast som den sämsta mamman i världen! Jag hinner liksom inte mätta båda deras behov av närhet och mat samtidigt, jag måste ta en i taget. Under tiden hinner de skrika sig både röda och blå, ja alltså den tvillingen som jag inte håller i :)
Som igår, jag byter blöja på Lukas, då skriker Simon tills han tappar luften och när jag till slut kan ta upp hnm så är han så inne i sitt skrikande att det inte upphör! Jag blir helt knäckt!
Jag vet att skriket är det enda de har för att göra sig hörda, för att berätta vad de vill och hur de mår. Ändå så klarar jag inte av det alla gånger, jag blir för ledsen. Vissa ggr stänger jag av skriket för länge känns det som... Att jag nått en punkt som gör att jag klarar av det och kan bara låta dem vara ett par minuter, ett par minuter för länge :( JAG VET INTE! Det knäcker mig! Inte helt, men för stunden.
Men det är så att jag MÅSTE lägga dem ifrån mig när jag ska på toa, öppna dörren, hämta vatten eller liknande. Hur gör man för att må bra i det?
Måste gå, barnen kallar :)