Trevlig dag på er alla :)
tisdag 29 juli 2014
Ibland är livet bra gott
Barnen sover i vagnen, jag sitter och solar, kaffet är i pannan och lite nätshopping. Efter det ska det bakas bröd och planeras inför minisemestern som är i hägring. Tankarna på att jag börjar jobba om 12 dgr håller jag fortfarande lite på avstånd...
söndag 20 juli 2014
Saknad av något jag har
Jag börjar bli ledsen inuti, min första (och enda) graviditet är över, mitt första år som mamma är över och om tre veckor är mitt första (och enda) år av mammaledighet över - jag börjar jobba igen.
Mina barn är ett år nu, de kan gå, de kan säga ord, de kan peka, de kan greppa, äta och de är små individer som för varje dag lär sig något nytt. Nya saker i form av bus och nya saker i form av, ja bara nya saker.
Jag insåg precis att skötväskan snart också kommer vara ett minne blott, liggdelarna till vagnen är sålda. De liggdelarna som bar mina barn i hela 8 månader! Babygymet är nerpackat, liksom de små kläderna i stl 44 som de först hade, de som var för stora till och med. Nu har de storlek 86 och jag köper storlek 92.
Det känns ju som igår som vi fick reda på att jag var gravid och nu är jag snart tillbaka på jobbet igen.
Saknaden fyller mitt bröst, mitt hjärta, tårarna tränger på och jag har svårt att andas.
Jag trodde att jag var bättre förberedd, att jag redan talat mig själv tillrätta och att jag skulle kunna hantera detta.
Jag hade nog aldrig trott och jag har nog inte förstått att det aldrig går att vara förberedd på att man älskar så mycket som man gör. Kärleken till sina barn är så stark, så omtumlande och så kraftig, att den ger en en sån otrolig käftsmäll. Mina blåmärken kommer aldrig läka.
Jag saknar något jag har, konstig känsla.
Jag älskar dem så mycket, så otroligt mycket, med varenda fiber av min själ och kropp. Hur mycket mer kan jag älska innan jag går itu? Fantastiska lilla Lukas och Simon.
Jag vill alltid vara där de är...
Mina barn är ett år nu, de kan gå, de kan säga ord, de kan peka, de kan greppa, äta och de är små individer som för varje dag lär sig något nytt. Nya saker i form av bus och nya saker i form av, ja bara nya saker.
Jag insåg precis att skötväskan snart också kommer vara ett minne blott, liggdelarna till vagnen är sålda. De liggdelarna som bar mina barn i hela 8 månader! Babygymet är nerpackat, liksom de små kläderna i stl 44 som de först hade, de som var för stora till och med. Nu har de storlek 86 och jag köper storlek 92.
Det känns ju som igår som vi fick reda på att jag var gravid och nu är jag snart tillbaka på jobbet igen.
Saknaden fyller mitt bröst, mitt hjärta, tårarna tränger på och jag har svårt att andas.
Jag trodde att jag var bättre förberedd, att jag redan talat mig själv tillrätta och att jag skulle kunna hantera detta.
Jag hade nog aldrig trott och jag har nog inte förstått att det aldrig går att vara förberedd på att man älskar så mycket som man gör. Kärleken till sina barn är så stark, så omtumlande och så kraftig, att den ger en en sån otrolig käftsmäll. Mina blåmärken kommer aldrig läka.
Jag saknar något jag har, konstig känsla.
Jag älskar dem så mycket, så otroligt mycket, med varenda fiber av min själ och kropp. Hur mycket mer kan jag älska innan jag går itu? Fantastiska lilla Lukas och Simon.
Jag vill alltid vara där de är...
måndag 14 juli 2014
Kronprinsessans och våra barns födelsedag!
Ja idag var det då dags, idag var den stora dagen, idag var det Lukas och Simons ettårsdag! Idag har vi fått äran att vara föräldrar till dessa underbara små skapelser i ett helt år! Stoltare mamma får man leta efter :) nu ska jag dricka vin och njuta av kvällen :)
söndag 13 juli 2014
Ska en tvillingmamma verkligen behöva träna? ;)
Ja asså klart jag vill komma igång och det har jag... En tio gånger... Och sen börjar jag om igen, suck. Vågen visar fortfarande 72 kg, jag har fortfarande 5 kg kvar till ursprungsvikten och det är väl helt okej?
Magen hänger inte alls nästan, det gör den faktiskt inte! Armarna är dock inte definierade som förut, låren större och fler celluliter (suck..) och tröttheten är överhängande, den där tröttheten som inte existerar när man rör på sig och när kroppen mår bra. Jag längtar till det, längtar till att orka springa 5 km, känna kroppen samarbeta igen och hur andningen följer mina steg över asfalt och grus. Jag längtar efter att hänga med i ett bodypump-pass igen, sakta sträcka ut mina stela leder på en tidig yogaklass. Jag saknar sit-ups, ryggövningar och chins. Jag saknar mina 20 vändor i bassängen, de som jag första gången gjorde på ca 40 min och som på slutet gick på mellan 20-25 minuter. Jag saknar mitt tränade jag!
Då kommer dock frågan, NÄR ska jag hinna, orka och kunna? Jag har alltid sagt att det bara är bortförklaringar att man inte hinner träna, att man alltid hinner träna oavsett vad. Fast just nu känner jag verkligen inte att jag hinner. När barnen är vakna ska de vaktas, bytas, smörjas, matas och underhållas. Huset ska städas, det ska diskas, tvättas och man ska underhålla sig själv med dusch, mat och kläder. Det ska betalas räkningar, ringas samtal, göras listor för att handla mat, man ska åka och handla maten också! Cyklar, trädgård, bilar, barn som ska skjutsas, kvartssamtal i skolor, jobb på kvällar, vänner som ska träffas, släktingar ska träffas, kalas osv osv
Har nog ändå bestämt mig, IGEN, på något sätt måste det gå, imorgon börjar mitt "nya" liv, IGEN! Löpträning och Olga Rönnbergsträning står på schemat för den här tvillingmamman. Imorgon, då fyller grabbarna ett år, nu måste jag sätta fart. Jag börjar jobba om fyra veckor, jag måste komma igång, jag måste få vara jag samtidigt som jag måste kunna hinna njuta av mina barn. Eller hur?
I allt detta har jag ändå bestämt att försöka börja älska mig för den jag är och för hur jag ser ut, jag måste, om inte för mig så för mina barns skull. Hur ska jag kunna lära dem att älska sig själv, om jag inte älskar mig själv? Jag kommer träna och äta rätt för att orka vara med mina barn, inte för att jaga ett ideal som inte existerar. Jag kommer lära mig att älska min kropp så som den är, med mina för stora lår och armar, min platta och breda rumpa, mina utslag som kommer i samband med värme och sol, min hy som alltid är röd och flottig, mina händer som blir nariga, min midja som aldrig kommer bli så smal som jag vill, mina fötter som aldrig är så där babylena som jag vill, min andedräkt som från och till kan lukta skunk, mitt hår som ser ut som svinto om jag inte tar hand om det. Jag ska lära mig att älska allt det, jag ska träna för att min kropp ska bli stark och smidig, jag ska älska mina barn, leka med dem och lära dem att ni är bra precis så som ni är. Och tro aldrig annat!
En stor kram till er alla och börja älska er själva idag :)
Magen hänger inte alls nästan, det gör den faktiskt inte! Armarna är dock inte definierade som förut, låren större och fler celluliter (suck..) och tröttheten är överhängande, den där tröttheten som inte existerar när man rör på sig och när kroppen mår bra. Jag längtar till det, längtar till att orka springa 5 km, känna kroppen samarbeta igen och hur andningen följer mina steg över asfalt och grus. Jag längtar efter att hänga med i ett bodypump-pass igen, sakta sträcka ut mina stela leder på en tidig yogaklass. Jag saknar sit-ups, ryggövningar och chins. Jag saknar mina 20 vändor i bassängen, de som jag första gången gjorde på ca 40 min och som på slutet gick på mellan 20-25 minuter. Jag saknar mitt tränade jag!
Då kommer dock frågan, NÄR ska jag hinna, orka och kunna? Jag har alltid sagt att det bara är bortförklaringar att man inte hinner träna, att man alltid hinner träna oavsett vad. Fast just nu känner jag verkligen inte att jag hinner. När barnen är vakna ska de vaktas, bytas, smörjas, matas och underhållas. Huset ska städas, det ska diskas, tvättas och man ska underhålla sig själv med dusch, mat och kläder. Det ska betalas räkningar, ringas samtal, göras listor för att handla mat, man ska åka och handla maten också! Cyklar, trädgård, bilar, barn som ska skjutsas, kvartssamtal i skolor, jobb på kvällar, vänner som ska träffas, släktingar ska träffas, kalas osv osv
Har nog ändå bestämt mig, IGEN, på något sätt måste det gå, imorgon börjar mitt "nya" liv, IGEN! Löpträning och Olga Rönnbergsträning står på schemat för den här tvillingmamman. Imorgon, då fyller grabbarna ett år, nu måste jag sätta fart. Jag börjar jobba om fyra veckor, jag måste komma igång, jag måste få vara jag samtidigt som jag måste kunna hinna njuta av mina barn. Eller hur?
I allt detta har jag ändå bestämt att försöka börja älska mig för den jag är och för hur jag ser ut, jag måste, om inte för mig så för mina barns skull. Hur ska jag kunna lära dem att älska sig själv, om jag inte älskar mig själv? Jag kommer träna och äta rätt för att orka vara med mina barn, inte för att jaga ett ideal som inte existerar. Jag kommer lära mig att älska min kropp så som den är, med mina för stora lår och armar, min platta och breda rumpa, mina utslag som kommer i samband med värme och sol, min hy som alltid är röd och flottig, mina händer som blir nariga, min midja som aldrig kommer bli så smal som jag vill, mina fötter som aldrig är så där babylena som jag vill, min andedräkt som från och till kan lukta skunk, mitt hår som ser ut som svinto om jag inte tar hand om det. Jag ska lära mig att älska allt det, jag ska träna för att min kropp ska bli stark och smidig, jag ska älska mina barn, leka med dem och lära dem att ni är bra precis så som ni är. Och tro aldrig annat!
En stor kram till er alla och börja älska er själva idag :)
fredag 11 juli 2014
Enkla morgonfrallor med råg, graham, dinkel och havregryn i :)
Rockade loss här i morse och bakade frallor, hittade inspiration här :)
Bytte dock ut vetemjöl special mot Saltå Kvarns rågmjöl och grahamsmjöl. Hade sen in deras dinkelflingor och fiberhavregryn, hade dock i 8 dl vanligt ekologiskt vetemjöl. Vill ha mitt bröd lite grövre och så det smakar något :)
Kastade in vatten i ugnen för att få en krispigare yta, hade ugnen på 225 grader och inne i 8 minuter.
Supergoda!! :D
onsdag 9 juli 2014
Sommar, sol och dåliga dagar
Jag vet, jag vet, jag borde vila, borde bara vara och jag borde absolut inte skriva här att jag mår dåligt. Men jag gör det, jag mår dåligt. Jag funderar dagligen på när jag ska få orken och energin tillbaka, men den lyser med sin frånvaro. Det är inte tvillingarna, inte i sig, de är hur snälla som helst! Det är mer det att på allt annat som ska göras, så ska de ha sitt med och orken räcker inte till riktigt. Huset är stökigt och känns som om det förfaller, vilket det klart inte gör, men jag hinner ju inget! Jag vill måla, inreda och göra iordning, men badrummet kan inte börja rivas före vecka 34, städandet ser barnen till at stöka ner, pengarna att slut för Volvon ska servas, presenter ska köpas och klart vi vill lyxa extra på sommaren. Speciellt som sambon inte ska ta ngn semester. Det är asvarmt ute och inne, visat i stort sett 30 grader varje dag, men jag vågar inte åka själv till stranden med grabbarna. Och så blir de sjuka och då kan jag inte be vänner om hjälp heller. Håret är risigt, magen hänger och jag kan inte träna just nu. Magont, vill inte äta, måsten och krav. Jag vill inte mer! Så förlåt mig, förlåt mina i-landsproblem, men jag bara ååååh, orkar inte just nu!
Sätter mig ändå i solen och försöker, kan ju inte ge upp heller.
Puss
söndag 6 juli 2014
Skit och pannkaka!
Idag är en riktig skitdag och allt känns åt helvete. Ingenting känns kul, ingenting att se fram emot eller längta till. Ingenstans att åka, ingenstans att ta vägen. Jag är så ledsen, arg och besviken. Hur ska jag orka hantera alla dessa känslor OCH vara en bra mamma? Känns så otroligt värdelöst allting...
God natt
fredag 4 juli 2014
Alpros soygurt, leverpastejsmackor och en kopp kaffe :)
Vad äter alla andras barn till frukost egentligen? Våra pojkar ÄLSKAR soygurt! De formligen slukar den så fort jag sätter ner pipmuggen åt dem :). Det började med att de fick den vanliga A-filen från Arla, som de också älskar, men Lukas började bajsa något fruktansvärt och bara löst. Jag tror inte egentligen att han har något med mjölkprotein eller laktosintolerans, han har ju faktiskt druckit Sempers vanliga ersättning, samt äter smör och ost. Dock var det ändå som om när det kom i större mängder och mer på en gång, ja då ballade hans mage ur. Så vi testade soya istället och oj vilken skillnad det blev, båda grabbarna älskar det och Lukas har slutat bajsa på det sättet :). Superskönt för oss alla då bajsandet även gjorde att han blev helt skinnflådd i rumpen av allt torkande :(. Stackars lillis min!
Hur som, om vi ska gå ifrån allt bajsande och koncentrera oss på frukosten :) Till det äter de mackor med leverpastej och/eller ost på, tar ibland inte bort kanterna, vill att de ska lära sig att äta rätt på en gång. Jag är av den åsikten att barn kan äta allt och jag tänker inte pjåska med saker. När jag växte upp åt jag det jag fick, jag tjafsade aldrig. Jag tycker att dagens barn och dagens ungdom har alldeles för stort inflytande när det gäller sådant. Jag vet familjer som lagar massa olika saker för att "våra barn äter inte, så bättre att laga det de äter till dem och så äter vi andra något annat". Det tycker inte jag! Anledningen till att barn inte äter, är för att vi föräldrar helt enkelt ger dem chansen att inte äta. Hur ska de lära sig, om vi väljer att det är okej att de inte lär sig? Om jag har jobbat en hel månad för att få in pengar, om jag lagt min dyrbara tid på jobb istället för på mina fina barn, om jag släpat hem matkassar och ojat mig över att kontot är slut igen, om jag stått och lagat mat, planerat, dukat osv, då får de allt ta och äta det och därmed basta. Hmm, nu kom jag ifrån ämnet igen! Hur lyckas jag!
Hur som, mina barn älskar mackor med leverpastej och inget problem med kanterna heller :) De äter sill, pasta med köttfärssås och linser, de äter vegoburgare, hemmagjorda fiskpinnar och hemmagjorda köttbullar. Vi lagar all vår mat hemma, så än så länge är det enda fabricerade de ätit barnmaten och det de fått smaka av vår mat som vi köpt hem. Jag pekar aldrig finger när det gäller att laga mat hemma!!!!! Våra barn är uppväxta på barnmatsburkar, MEN vi försöker laga så mycket vi kan hemma för att vi tycker det är roligt, för att vi tror på att ge våra barn bra, näringsriktig och ren mat och för att vi vill ge dem en matkultur. Som ni säkert märker i detta inlägg så är mat viktigt för oss. Vi älskar mat helt enkelt och att laga mat, vi bakar eget bröd och fikabröd och vi odlar grönsaker på sommaren :) Såna är vi bara, men för det behöver inte alla vara så!
Det här med att barn inte äter förresten igen, varför är många föräldrar så stressade över det? Simon hade en period när han bara skrek och skrek och skrek så fort maten kom fram, från att ha ätit allt, till att vägra allt, medan Lukas nöjt tuggade på. Han blev dock störd av att brorsan skrek och jag kände att just den situationen var ohållbar, jag tror på att äta i lugn och ro. Frukost, lunch och middag ska vara en mysig stund när man umgås och pratar, inte skrik och bråk, men istället för att börja truga och ge Simon annat så torkade jag bara av honom och satte ner honom på golvet, sa det att "då är du klar vid matbordet". Det enda som hände var att Simon lekte nöjt på golvet och Lukas nöjt fick äta klart i lugn och ro. Efter ca två veckor så återgick Simon till att äta igen och nu är allt normalt igen. Jag trugar aldrig eller ger istället för. Vill han inte så vill han inte, men han får inget annat istället. Det fungerade och idag äter han. Varför stressar vi vuxna upp oss så mycket över sådant? Barn i Sverige svälter inte för att quota Anna Wahlgren :)
Nej nu ska jag shoppa leksaker för den 14/7 så fyller vildingarna ett år, galet! Eller hur? :)
Har hittat två sidor som jag nog kommer shoppa ihjäl mig på, den ena heter Rekolek och den andra heter Ekokul. Ja jag har nippran på ekologiskt, men det är bra för mina barn och miljön och inget är gott nog för mina barn eller miljön, för det är i den här världen de ska växa upp i!
Kram till er alla :)
Hur som, om vi ska gå ifrån allt bajsande och koncentrera oss på frukosten :) Till det äter de mackor med leverpastej och/eller ost på, tar ibland inte bort kanterna, vill att de ska lära sig att äta rätt på en gång. Jag är av den åsikten att barn kan äta allt och jag tänker inte pjåska med saker. När jag växte upp åt jag det jag fick, jag tjafsade aldrig. Jag tycker att dagens barn och dagens ungdom har alldeles för stort inflytande när det gäller sådant. Jag vet familjer som lagar massa olika saker för att "våra barn äter inte, så bättre att laga det de äter till dem och så äter vi andra något annat". Det tycker inte jag! Anledningen till att barn inte äter, är för att vi föräldrar helt enkelt ger dem chansen att inte äta. Hur ska de lära sig, om vi väljer att det är okej att de inte lär sig? Om jag har jobbat en hel månad för att få in pengar, om jag lagt min dyrbara tid på jobb istället för på mina fina barn, om jag släpat hem matkassar och ojat mig över att kontot är slut igen, om jag stått och lagat mat, planerat, dukat osv, då får de allt ta och äta det och därmed basta. Hmm, nu kom jag ifrån ämnet igen! Hur lyckas jag!
Hur som, mina barn älskar mackor med leverpastej och inget problem med kanterna heller :) De äter sill, pasta med köttfärssås och linser, de äter vegoburgare, hemmagjorda fiskpinnar och hemmagjorda köttbullar. Vi lagar all vår mat hemma, så än så länge är det enda fabricerade de ätit barnmaten och det de fått smaka av vår mat som vi köpt hem. Jag pekar aldrig finger när det gäller att laga mat hemma!!!!! Våra barn är uppväxta på barnmatsburkar, MEN vi försöker laga så mycket vi kan hemma för att vi tycker det är roligt, för att vi tror på att ge våra barn bra, näringsriktig och ren mat och för att vi vill ge dem en matkultur. Som ni säkert märker i detta inlägg så är mat viktigt för oss. Vi älskar mat helt enkelt och att laga mat, vi bakar eget bröd och fikabröd och vi odlar grönsaker på sommaren :) Såna är vi bara, men för det behöver inte alla vara så!
Det här med att barn inte äter förresten igen, varför är många föräldrar så stressade över det? Simon hade en period när han bara skrek och skrek och skrek så fort maten kom fram, från att ha ätit allt, till att vägra allt, medan Lukas nöjt tuggade på. Han blev dock störd av att brorsan skrek och jag kände att just den situationen var ohållbar, jag tror på att äta i lugn och ro. Frukost, lunch och middag ska vara en mysig stund när man umgås och pratar, inte skrik och bråk, men istället för att börja truga och ge Simon annat så torkade jag bara av honom och satte ner honom på golvet, sa det att "då är du klar vid matbordet". Det enda som hände var att Simon lekte nöjt på golvet och Lukas nöjt fick äta klart i lugn och ro. Efter ca två veckor så återgick Simon till att äta igen och nu är allt normalt igen. Jag trugar aldrig eller ger istället för. Vill han inte så vill han inte, men han får inget annat istället. Det fungerade och idag äter han. Varför stressar vi vuxna upp oss så mycket över sådant? Barn i Sverige svälter inte för att quota Anna Wahlgren :)
Nej nu ska jag shoppa leksaker för den 14/7 så fyller vildingarna ett år, galet! Eller hur? :)
Har hittat två sidor som jag nog kommer shoppa ihjäl mig på, den ena heter Rekolek och den andra heter Ekokul. Ja jag har nippran på ekologiskt, men det är bra för mina barn och miljön och inget är gott nog för mina barn eller miljön, för det är i den här världen de ska växa upp i!
Kram till er alla :)
tisdag 1 juli 2014
Vad gör man som tvillingfamilj utan familj och vänner som stöttar?
Fantastiskt nog så tog min syster våra barn BÅDA nätterna de var här, förstår ni, BÅDA nätterna! Vi sov som två små stockar, både jag och sambon. Det är så outsägligt skönt att kunna känna sig utvilad!
Dessutom så tog hon barnen igår kväll, så vi tog en öl, gick på bio och sen åt vi en burgare med en öl till på Bishop. Det var så himla skönt! Att få vara på egen hand, inte passa någon, inte hålla koll på någon. Bara äta min mat, dricka min öl och vara.
Vi såg filmen "Edge of Tomorrow" med Tom Cruise, helt okej, men inte vad jag trodde den skulle vara. Dock sevärd, satt ändå som på nålar de två timmarna som den höll på.
Har precis sålt lite kläder så ska se till att få iväg dem, hoppas sen på lite OITNB innan dags att sova, sambon ligger å snusar lite med våra två små underbaringar (ja, idag är de underbaringar :D)
Ska jag orka tända ljus, fixa te och göra mackor? Ja men det tror jag ;)
Puss på er alla!
Dessutom så tog hon barnen igår kväll, så vi tog en öl, gick på bio och sen åt vi en burgare med en öl till på Bishop. Det var så himla skönt! Att få vara på egen hand, inte passa någon, inte hålla koll på någon. Bara äta min mat, dricka min öl och vara.
Vi såg filmen "Edge of Tomorrow" med Tom Cruise, helt okej, men inte vad jag trodde den skulle vara. Dock sevärd, satt ändå som på nålar de två timmarna som den höll på.
Har precis sålt lite kläder så ska se till att få iväg dem, hoppas sen på lite OITNB innan dags att sova, sambon ligger å snusar lite med våra två små underbaringar (ja, idag är de underbaringar :D)
Ska jag orka tända ljus, fixa te och göra mackor? Ja men det tror jag ;)
Puss på er alla!