Jag tror att jag lyckas, jag vet inte. Känner mig oftast som den sämsta mamman i världen! Jag hinner liksom inte mätta båda deras behov av närhet och mat samtidigt, jag måste ta en i taget. Under tiden hinner de skrika sig både röda och blå, ja alltså den tvillingen som jag inte håller i :)
Som igår, jag byter blöja på Lukas, då skriker Simon tills han tappar luften och när jag till slut kan ta upp hnm så är han så inne i sitt skrikande att det inte upphör! Jag blir helt knäckt!
Jag vet att skriket är det enda de har för att göra sig hörda, för att berätta vad de vill och hur de mår. Ändå så klarar jag inte av det alla gånger, jag blir för ledsen. Vissa ggr stänger jag av skriket för länge känns det som... Att jag nått en punkt som gör att jag klarar av det och kan bara låta dem vara ett par minuter, ett par minuter för länge :( JAG VET INTE! Det knäcker mig! Inte helt, men för stunden.
Men det är så att jag MÅSTE lägga dem ifrån mig när jag ska på toa, öppna dörren, hämta vatten eller liknande. Hur gör man för att må bra i det?
Måste gå, barnen kallar :)
Som igår, jag byter blöja på Lukas, då skriker Simon tills han tappar luften och när jag till slut kan ta upp hnm så är han så inne i sitt skrikande att det inte upphör! Jag blir helt knäckt!
Jag vet att skriket är det enda de har för att göra sig hörda, för att berätta vad de vill och hur de mår. Ändå så klarar jag inte av det alla gånger, jag blir för ledsen. Vissa ggr stänger jag av skriket för länge känns det som... Att jag nått en punkt som gör att jag klarar av det och kan bara låta dem vara ett par minuter, ett par minuter för länge :( JAG VET INTE! Det knäcker mig! Inte helt, men för stunden.
Men det är så att jag MÅSTE lägga dem ifrån mig när jag ska på toa, öppna dörren, hämta vatten eller liknande. Hur gör man för att må bra i det?
Måste gå, barnen kallar :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar