Det här med smakportioner...

Jag tycker det är så himla svårt det här med amning, ersättning, välling och smakportioner.

Mina pojkar är redan stora och har en enorm aptit, de blir inte mätta helt enkelt! Jag har ändå valt att delamma dem och tänkt göra det till sex månader. Hitills har inte ersättningen konkurrerat med bröstet, de vinner i alla lägen :) och nu när vi börjat med gröt som smakportion, så har det inte heller påverkat. Inte ens fast Lukas formligen ÄLSKAR gröten och glufsar i sig :).

Det som nu är ett problem är hur mycket mer vi ska fortsätta med detta, de är trots allt bara 4,5 månad :(. Kommer de få ont i magen? Växa för fort? Väga för mycket? Kan en bebis bli för knubbig? 

Vi har nämligen dessutom, börjat med välling ikväll eftersom de sover så dåligt. Jag blandade 1 dl ersättning med 0,5 dl välling och matade, plus nattade med bröstet. I vanliga fall sover de i tre timmar, vaknar och vill äta och sen fortsätter de så heeeela natten! Sover en, två eller max tre timmar och ska sen äta! De kan inte hålla på att äta hela tiden, vi får inte sova och de vänjer sig vid att mat kommer hela tiden... Vi hoppas med vällingen få dem mätta och sova längre. Men nånting inom mig tar emot, det känns fel :(. Vad säger ni andra? Hur har ni gjort?

Vad är egentid för er?

Sen jag blev tvillingmamma har egentid blivit något av en ouppnålig dröm för mig. Sen struntar jag i de som säger att "egentid finns det inget som heter, nu är du mamma och du får gilla läget". Jag BEHÖVER min egentid, jag BEHÖVER mina timmar ifrån hemmet. De gör att jag längtar hem igen till dem, det gör mig till en bättre människa och mamma!
Idag var en egentid-dag och det var helt fantastiskt!
Egentligen skulle vi igår varit i Sthlm, jag på en väninnas babyshower och sambon med äldsta sonen på bio. Sedan idag skulle vi varit i Uppsala för att hälsa på en annan väninna och hennes tjej med barn. Tyvärr blev det inte så pga tidsbrist och pengabrist. Detta betydde då alltså för mig ingen social stimulans i form av vänner, ingen tid utanför hemmet och ingen hjälp med barnen (mer än sambon såklart, men jag menar. Vi båda kan behöva vila oss ibland från dem :P).
Eftersom vi lovat äldsta killen bio, var vi ju dock tvungna att åtminstone hålla det löftet. Så igår försvann de ner på stan här hemma och såg "Turbo", Välbehövliga timmar för pappa och son <3
Under tiden fick jag faktiskt ändå celebert besök av en tredje väninna från Västerås. Så underhållning och hjälp fick jag ju iofs, men det är ändå det där sista. Det där när man faktiskt kan gå in i en affär, strosa, stå i en kassa i lugn och ro och inte hålla andan i väntan på skriken. De skrik som betyder "mamma jag har bajsat, mamma jag är hungrig, mamma jag är trött, mamma vi är två btw"!!!. Att vara tvillingmamma är inte alltid en dans på rosor, även om de är helt underbara!!!!
Hur som idag kl 13 satte jag mig i bilen, en timme på Gustavsviks bad med bara bastubad och en dusch, en timme på Mariebergs galleria för att byta en trasig body till pojkarna och bara strosa i affärer (pengabrist :( men man kan ju ändå kika!), 45 min på stan för att återigen försöka byta bodyn, då rätt stl inte fanns på Marieberg och så 1 timme och 15 min på Ica Maxi för att handla upp sista pengarna för månaden. Icke förvånande gick det mesta av våra sista hundralappar till blöjor, våtservetter, amningskupor, ersättning och gröt. Ja de är ju äntligen 4 månader och får börja med smakportioner :D
Men det räcker liksom med den här tiden, jag kom på mig själv under den att längta efter dem massor! Varje gång jag såg ett barn, en bebis eller en barnfamilj så tänkte jag på mina fina pojkar och jag ville bara ha dem med mig. Visst är man knasig :) eller så är man i högsta grad normal! Att man längtar efter sina barn!
Från det ena till det andra, smakportioner! Började idag med hemmagjord potatispuré blandad med bröstmjölk. Ingen hit, men ingen kraschlandning heller. Vi fortsätter framåt helt enkelt och det är så spännande att se om och vad de kommer äta. Vad de kommer gilla etc etc :)

Så, vad är egentid för er?

Kram

Mitt liv som hel människa...

...började samma dag jag blev er mamma.
Lukas och Simon, mamma älskar er gränslöst!

Trots sömnbrist, ryggont, kuratorbesök, sjukgymnastbesök, snor, spyor, pengabrist, bajs, kiss, skrik och tårar. Så väger er kärlek, era leenden och allt ni medför i mitt liv allt det!
100 ggr om!

Mina allt!

Första barnfria natten, 21 timmar ifrån våra tvillingar

Japp i helgen var det premiär, fyra månader gamla så testade vi och succé! :D Vi har SÅ duktiga barn så det är sjukt. Hur lyckades vi?
Den 28/11 har jag och min sambo 3 årsdag och vi ville gärna fira detta, så frågade syster om hon och hennes man kunde tänka sig att vakta en natt. Deras barn och pojkarnas kusiner då såklart :) älskar pojkarna och passar dem mer än gärna och leker med dem! Så totalt var de fem som passade på dem dygnet runt :) i och med att vi blandar tutte och ersättning var det inget problem med maten för dem, mer för mig som pumpade ur ca 1 liter mjölk på 21 timmar :O fast nu har vi massa iskuber till smakportionerna som vi börjar med på fredag :D ska bli så häftigt och se vad de tycker om mat. Vi ska börja med potatis och bröstmjölkspuré. Vad har ni andra börjat med?
Tillbaka till helgen, var på hotellet kl 15:25 och kändes mäkta ovant att vara på tu man hand. Men lite fika, en öl, två glas champagne och relax senare så njöt jag i fulla drag. Älskar mina barn, men trerättersmiddagen som jag kunde avnjuta utan spyor, skrik och spott var fantastiskt :) kl 22 låg vi faktiskt i sängen, men klart vaknade jag på pojkarnas "mattider" kl 23 och kl 2, där låg jag dessutom vaken till kl 3 och tänkte på dem. :) de är så gosiga så jag dör! Vaknade sedan av klockan vid 7:30 och kl 8:30 var det dags för hotellfrukost utan barn, FRUKOST UTAN BARN! Så skönt, gott att dricka kaffe som ännu var varmt och en macka sittandes och i lugn och ro :)
Tillbaka till rummet för lite mer vilande och kl 13 checkade vi ut, kl 13:15 var vi hos syster och våra älskade barn och de hade ju inte saknat oss ett dugg :O de hade inte sovit så mycket i taget, men inga problem med dem alls. Så ja, vilka duktiga barn vi har och vad duktiga vi är antar jag att jag även kan säga. :) fast nu räcker det, mitt mål är att ha en barnfri natt var fjärde månad tills de är två år. Vi måste få det, för att få vara med varann och för att få sova. Jag tror det gör oss till bättre föräldrar, som bättre kan ta hand om våra barn. En trött förälder är en sur förälder! När de är 2 år hoppas vi dock på att kunna lämna dem fyra nätter, sambon fyller 40 år och då är New York och restaurangbesök som står på menyn, eller ja vi skulle vilja det! Drömmar och mål är viktigt att man har och vi har många :) När började ni lämna bort era barn, hur gick det och hur ser ni på det hela?
Nu är det dags att byta blöja igen ;) på båda! Puss å kram till er alla

Orkar bara inte idag

Lukas hade 38 graders feber igår, så sa att han får tutta hela natten. Simon fick ersättning av sin pappa. Detta resulterade i en mycket dålig natt... Lukas vaknade hela tiden och skulle tutta, fast han vill i stort sett inte ens ha den egentligen! Hade det inte varit en bebis, hade jag starkt funderat över ifall han jävlades med mig :(. Tydligen så hade sambon haft samma vända med Simon, fast jag inte märkt det. Så lite sov jag väl säkert, men det känns inte idag.
Nu ligger de å brottas i lekgymet och jag räknar tyst minutrarna innan de båda vill ha min uppmärksamhet och komma upp.
Missförstå mig rätt (och har ni läst min blogg så vet ni) jag ÄLSKAR mina barn, men just idag (och såna här dagar) så önskar jag att de snart kunde upptäcka varann. Eller åtminstone fortsätta vara nöjda i gymet en timme iallafall, eller två. Så där som de gjorde för bara två veckor sen...
Nu vill de bara vara uppe hela tiden, prata, titta, sitta, stå och bara vara där jag är. Jag orkar inte!
Alltså rent fysiskt, det går inte! De väger mellan 7-8 kg och är två, jag orkar inte bära runt på dem.
Jag kan inte sätta dem upp båda två, kan inte hålla båda två i armarna så de får stå upp, kan inte, kan inte, kan inte! Kan inte ens förklara detta för dem eftersom de bara är tre månader gamla...
Älskar dem så otroligt mycket och känner mig så totalt misslyckad idag. Att jag inte orkar och att jag inte kan. Jag är ingen dålig mamma, jag vet! Bara känner mig så... Nere... Jävla skit på allt!