Tyvärr blev det en lång paus från mig, tappade intresset och lusten helt enkelt. Hade nu tänkt försöka bli bättre, sitter mest och ammar sen den 14/7, så tid har jag ju ;)
Och ja, våra älskade tvillingpojkar Lukas och Simon kom alltså den 14/7, två dagar innan min födelsedag. :) Mitt liv blir aldrig detsamma och jag njuter av varje dag jag får vara deras mamma.
I vecka 29+6 åkte vi in första gången, upp å ner mellan BB och förlossningen och 8 dygn senare fick vi åka hem utan bebisar. Då trodde vi ju klart att de nog skulle komma ut när som helst, men nä nä. Sju veckor senare i vecka 36+5 kom våra två små mirakel efter en mycket snabb utveckling. Kl 5 började förvärkarna, kl 15 åkte vi in, kl 17:30 avtog allt och jag trodde vi skulle få åka hem, kl 18 gick första vattnet och sen var det ångest och panik!! Kl 20 ca (tror jag) var jag öppen 9 cm, med endast en flik kvar så teamet kom in och kl 0:13 kom min underbara och älskade Lukas. Brorsan tog lite mer tid på sig då värkarbetet avtog helt och Simon verkade mest tycka det var skönt att det blev space i magen. För han la sig tillrätta med tummen i munnen och tog det lugnt :). En hel timme tog det, fyra personer som höll fast hnm så han inte skulle vända sig, sen ca 01:20 skrek jag rakt ut "hjälp mig!" när andra vattnet gick och kl 01:27 kom min underbara och älskade Simon.
Nu har jag fått lära känna dem under en månad och fem dgr och jag ser fram emot varenda dag som jag får vakna upp och vara deras mamma. Klart det är jobbigt med, sömnbrist, barnskrik och villrådighet, men jag ångrar inte mitt beslut för en sekund! Dessa två små liv är utan tvekan, de bästa jag skapat!
Nu ska jag återgå till att amma :) Men ska försöka uppdatera här lite oftare med foton, bloppisar och bara lite inlägg.
Välkomna tillbaka ;) :D
Och ja, våra älskade tvillingpojkar Lukas och Simon kom alltså den 14/7, två dagar innan min födelsedag. :) Mitt liv blir aldrig detsamma och jag njuter av varje dag jag får vara deras mamma.
I vecka 29+6 åkte vi in första gången, upp å ner mellan BB och förlossningen och 8 dygn senare fick vi åka hem utan bebisar. Då trodde vi ju klart att de nog skulle komma ut när som helst, men nä nä. Sju veckor senare i vecka 36+5 kom våra två små mirakel efter en mycket snabb utveckling. Kl 5 började förvärkarna, kl 15 åkte vi in, kl 17:30 avtog allt och jag trodde vi skulle få åka hem, kl 18 gick första vattnet och sen var det ångest och panik!! Kl 20 ca (tror jag) var jag öppen 9 cm, med endast en flik kvar så teamet kom in och kl 0:13 kom min underbara och älskade Lukas. Brorsan tog lite mer tid på sig då värkarbetet avtog helt och Simon verkade mest tycka det var skönt att det blev space i magen. För han la sig tillrätta med tummen i munnen och tog det lugnt :). En hel timme tog det, fyra personer som höll fast hnm så han inte skulle vända sig, sen ca 01:20 skrek jag rakt ut "hjälp mig!" när andra vattnet gick och kl 01:27 kom min underbara och älskade Simon.
Nu har jag fått lära känna dem under en månad och fem dgr och jag ser fram emot varenda dag som jag får vakna upp och vara deras mamma. Klart det är jobbigt med, sömnbrist, barnskrik och villrådighet, men jag ångrar inte mitt beslut för en sekund! Dessa två små liv är utan tvekan, de bästa jag skapat!
Nu ska jag återgå till att amma :) Men ska försöka uppdatera här lite oftare med foton, bloppisar och bara lite inlägg.
Välkomna tillbaka ;) :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar