Superfebrig minime :(

Var och firade lillebror 30 år igår i Sthlm, var på Solstugan - för övrigt ett riktigt smultronställe på sommaren i Sthlm :)

Vaknade kl 10:30 idag och tyckte hela dagen gått, kom inte från stan förrän kl 14:20, men då hade jag faktiskt emellan varit och skänkt saker till en hjälptransport som går ner till de drabbade länder. Känns skönt att ha hjälpt till.

Kom hem vid kl 16:30 till en 40 graders Simon och en Lukas som undrade varför hans bror inte stojade :(

Simon ligger nu å flämtar i vår säng, helt röd och brännhet av feber :(

Hoppas på att vi får sova inatt ändå!

Stor kram till er alla

Igår

Jag och rökiga whiskeys, mmmm :)

Selfie med Lukas ❤️ notera det fina blåmärket i pannan...

Arboga för sex år sedan

Blev så himla ledsen precis och måste få skriva av mig det någonstans, innan tårarna börjar rinna på mig och jag inte kan somna...
Lästa precis ett gammalt inlägg från den 17/3 på fejjan från en tjej som kände/känner mamman till barnen som för sex år sedan blev mördade i Arboga.
Hon beskrev saknaden, händelsen och allt så fint att tårarna direkt steg i mina ögon. Hon hade lagt ut foton på dem, skrev deras namn, foton där syskonen kramar varann och skrattar (nu kommer de förbannade tårarna ändå) och mitt hjärta brast. Det föll isär och jag vet inte hur jag ska kunna laga det riktigt just nu. Hur kan man göra något sådant? Varför hände det? Jag blir helt galen och vill skrika och då känner jag inte ens någon av de inblandade.
Bilden av de skrattande barnen är inpräntat på mina ögonglober denna natt, kommer inte kunna somna.
Förlåt mig för detta inlägg, var tvungen att lägga bördan någonstans...

Solokvist

Japp, idag är det bara jag och grabbarna, pappan är på fest.

Blev lite lyx då, för jag tycker faktiskt att det är lite lyx att dricka en öl en lördagkväll :)

Trevlig helg på er alla!

Demoner

Då jag anser att min blogg bör utelämna sådana saker som privata demoner, så ska jag försöka att fortsätta låta det vara så. Behövde ändå skriva av mig, då demonerna dyker upp ibland. Tyvärr!
För andra stora demoner, för mig vanliga demoner. De där som alltid funnits där, de där som jag själv tror alltid kommer finnas där.
Just ikväll blev jag trött på att försöka värja mig mot dem, trött på att vara stark och självständig.
Det finns dock ingen som plockar upp mig, ingen som finns där när jag behöver, ingen som förstår.
Eller jo, det finns det! Det gör det! Nu är jag orättvis, de finns faktiskt där, det är jag som inte släpper in. Varför ska jag visa dem? Ingen orkar med mina demoner i slutändan. De där som tär, äter, gröper ur en och lämnar en på rygg på golvet tom. De där som tar allt, som tar så mycket att inte ens tårarna finns kvar. Jag är bara tom och likgiltig, känner inte längre samma smärta. De har gjort mig så illa så många gånger, att smärtan är enklare att hantera.
Just idag så orkade jag inte längre helt enkelt, men imorgon är en ny dag och med en ny dag så försvinner även demonerna.
Jag har dessutom två av världens absolut mest underbara barn, de jagar bort de med.

Jag är så trött bara. kan någon ta mina demoner på rastning för ett tag?

Glutenfria knäckemackor från Wasa

Jupp det äter den här mamman just nu, med ekologisk kaviar och 17% lagrad prästost, mums!
Pw/jogg på 58 minuter idag och kom 7,5 km, anser mig nöjd.
Imorgon börjar allvaret, då börjar min första 80% vecka, var föräldraledig idag.
Vet inte om jag känner mig mest taggad eller skräckslagen ;) Men det ska nog gå bra.
Önska mig lycka till alla därute!
God natt på er

Sämsta bloggmamman

Ah men jag vet!!! Men eh.. Hmm... Började jobba i måndags, ville bara vara med kidsen på slutet av ledigheten helt enkelt :) har alla det bra?

Föräldraledig imorgon dock, ska bara jobba 80% till och med augusti 2015 :).

Måste sova, men lovar att skriva snart igen ;) God natt!

P.s notera kortet nedan, jag har fått se Petter och ta en fan-bild med hnm 😃😃😃😃😃