Ja asså klart jag vill komma igång och det har jag... En tio gånger... Och sen börjar jag om igen, suck. Vågen visar fortfarande 72 kg, jag har fortfarande 5 kg kvar till ursprungsvikten och det är väl helt okej?
Magen hänger inte alls nästan, det gör den faktiskt inte! Armarna är dock inte definierade som förut, låren större och fler celluliter (suck..) och tröttheten är överhängande, den där tröttheten som inte existerar när man rör på sig och när kroppen mår bra. Jag längtar till det, längtar till att orka springa 5 km, känna kroppen samarbeta igen och hur andningen följer mina steg över asfalt och grus. Jag längtar efter att hänga med i ett bodypump-pass igen, sakta sträcka ut mina stela leder på en tidig yogaklass. Jag saknar sit-ups, ryggövningar och chins. Jag saknar mina 20 vändor i bassängen, de som jag första gången gjorde på ca 40 min och som på slutet gick på mellan 20-25 minuter. Jag saknar mitt tränade jag!
Då kommer dock frågan, NÄR ska jag hinna, orka och kunna? Jag har alltid sagt att det bara är bortförklaringar att man inte hinner träna, att man alltid hinner träna oavsett vad. Fast just nu känner jag verkligen inte att jag hinner. När barnen är vakna ska de vaktas, bytas, smörjas, matas och underhållas. Huset ska städas, det ska diskas, tvättas och man ska underhålla sig själv med dusch, mat och kläder. Det ska betalas räkningar, ringas samtal, göras listor för att handla mat, man ska åka och handla maten också! Cyklar, trädgård, bilar, barn som ska skjutsas, kvartssamtal i skolor, jobb på kvällar, vänner som ska träffas, släktingar ska träffas, kalas osv osv
Har nog ändå bestämt mig, IGEN, på något sätt måste det gå, imorgon börjar mitt "nya" liv, IGEN! Löpträning och Olga Rönnbergsträning står på schemat för den här tvillingmamman. Imorgon, då fyller grabbarna ett år, nu måste jag sätta fart. Jag börjar jobba om fyra veckor, jag måste komma igång, jag måste få vara jag samtidigt som jag måste kunna hinna njuta av mina barn. Eller hur?
I allt detta har jag ändå bestämt att försöka börja älska mig för den jag är och för hur jag ser ut, jag måste, om inte för mig så för mina barns skull. Hur ska jag kunna lära dem att älska sig själv, om jag inte älskar mig själv? Jag kommer träna och äta rätt för att orka vara med mina barn, inte för att jaga ett ideal som inte existerar. Jag kommer lära mig att älska min kropp så som den är, med mina för stora lår och armar, min platta och breda rumpa, mina utslag som kommer i samband med värme och sol, min hy som alltid är röd och flottig, mina händer som blir nariga, min midja som aldrig kommer bli så smal som jag vill, mina fötter som aldrig är så där babylena som jag vill, min andedräkt som från och till kan lukta skunk, mitt hår som ser ut som svinto om jag inte tar hand om det. Jag ska lära mig att älska allt det, jag ska träna för att min kropp ska bli stark och smidig, jag ska älska mina barn, leka med dem och lära dem att ni är bra precis så som ni är. Och tro aldrig annat!
En stor kram till er alla och börja älska er själva idag :)
Magen hänger inte alls nästan, det gör den faktiskt inte! Armarna är dock inte definierade som förut, låren större och fler celluliter (suck..) och tröttheten är överhängande, den där tröttheten som inte existerar när man rör på sig och när kroppen mår bra. Jag längtar till det, längtar till att orka springa 5 km, känna kroppen samarbeta igen och hur andningen följer mina steg över asfalt och grus. Jag längtar efter att hänga med i ett bodypump-pass igen, sakta sträcka ut mina stela leder på en tidig yogaklass. Jag saknar sit-ups, ryggövningar och chins. Jag saknar mina 20 vändor i bassängen, de som jag första gången gjorde på ca 40 min och som på slutet gick på mellan 20-25 minuter. Jag saknar mitt tränade jag!
Då kommer dock frågan, NÄR ska jag hinna, orka och kunna? Jag har alltid sagt att det bara är bortförklaringar att man inte hinner träna, att man alltid hinner träna oavsett vad. Fast just nu känner jag verkligen inte att jag hinner. När barnen är vakna ska de vaktas, bytas, smörjas, matas och underhållas. Huset ska städas, det ska diskas, tvättas och man ska underhålla sig själv med dusch, mat och kläder. Det ska betalas räkningar, ringas samtal, göras listor för att handla mat, man ska åka och handla maten också! Cyklar, trädgård, bilar, barn som ska skjutsas, kvartssamtal i skolor, jobb på kvällar, vänner som ska träffas, släktingar ska träffas, kalas osv osv
Har nog ändå bestämt mig, IGEN, på något sätt måste det gå, imorgon börjar mitt "nya" liv, IGEN! Löpträning och Olga Rönnbergsträning står på schemat för den här tvillingmamman. Imorgon, då fyller grabbarna ett år, nu måste jag sätta fart. Jag börjar jobba om fyra veckor, jag måste komma igång, jag måste få vara jag samtidigt som jag måste kunna hinna njuta av mina barn. Eller hur?
I allt detta har jag ändå bestämt att försöka börja älska mig för den jag är och för hur jag ser ut, jag måste, om inte för mig så för mina barns skull. Hur ska jag kunna lära dem att älska sig själv, om jag inte älskar mig själv? Jag kommer träna och äta rätt för att orka vara med mina barn, inte för att jaga ett ideal som inte existerar. Jag kommer lära mig att älska min kropp så som den är, med mina för stora lår och armar, min platta och breda rumpa, mina utslag som kommer i samband med värme och sol, min hy som alltid är röd och flottig, mina händer som blir nariga, min midja som aldrig kommer bli så smal som jag vill, mina fötter som aldrig är så där babylena som jag vill, min andedräkt som från och till kan lukta skunk, mitt hår som ser ut som svinto om jag inte tar hand om det. Jag ska lära mig att älska allt det, jag ska träna för att min kropp ska bli stark och smidig, jag ska älska mina barn, leka med dem och lära dem att ni är bra precis så som ni är. Och tro aldrig annat!
En stor kram till er alla och börja älska er själva idag :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar